Hur navigerade sjöfarare på
Fyrskepp Innan man kunde bygga bottenfasta fyrar ute i öppet hav ankrade man istället upp så kallade fyrskepp eller olika typer av flytande sjömärken med ljus på. Så under en klar natt kunde sjömän på alla hav kontrollera kursen med hjälp av minst en referenspunkt på himlavalvet. Farkosten som pejlingen har gjorts från befinner sig då någonstans på ortlinjen.
Genom att pejla tre föremål får man en bekräftelse på att mätningarna är korrekta.
För att skärningspunkten skall bli noggrann bör vinkeln mellan ortlinjerna vara relativt stor, helst 45—°. I naturen finns både naturliga och tillverkade enslinjer. För att de skall vara tillförlitliga måste man vara säker på att det är rätt enslinje man observerar, d. I sjökortet är sjömärkena markerade och man kan lätt dra ut enslinjen genom att dra ett rakt streck som förbinder de två sjömärkena.
Erfarenhetsmässigt visste de säkert ganska bra med hjälp av sol och stjärnor - vilken . Vid krysspejling observerar man bäringen till två eller flera fasta föremål och ritar ut de respektive ortlinjerna i sjökortet.
Navigeringsredskapen hade också utvecklats. En enslinje kan även användas som frimärke det vill säga en linje som ej skall överskridas för att bära fritt. Sjöfarten tittade på fyren i kikare och fick då hjälp med väderförutsättningarna för sin resa. De nya avancerade fartygstyperna kunde färdas över stora öppna hav och medföra tyngre last än tidigare.
På öppet hav långt ifrån fastlandet är det tryckta sjökortet, en magnetisk kompass, en sextant med hög precision, en klocka och en mekanisk logg (distansmätare) en ovärderlig navigationsutrustning att ha till hands om den elektroniska navigeringsutrustningen skulle sluta fungera eller visa fel värden. Har man land i sikte kan man använda sig av landbaserad, terrester , navigation. På längre och transoceana färder gällde troligen 'latitudnavigation'.
Utmanande tillvaro
Men det fanns fler himlakroppar som kunde visa vägen. Enslinjer är ett bra och snabbt sätt att ta ut en ortlinje, eftersom man inte behöver pejla med kompass. Detta ledde snart till att nya handelsvägar och kontinenter upptäcktes.
. Dessutom, hur navigerade sjöfarare på dagen? Naturliga enslinjer är till exempel när en fyr ligger ens med en udde eller t. Det fanns solkompasser eller solskivor där man kunde placera sin egen kurs jämfört med solens läge. En ortlinje är ett geometriskt begrepp på en linje som förbinder punkter vilka uppfyller samma geometriska villkor.
Detta är en linje med vinkeln 45° mot varje meridian som läggs ut så att den går genom fyren som observeras.
Fyrar - ett lysande system på alla sätt
Att kunna bestämma sin position, d. Beroende på förutsättningarna använder man olika mätinstrument och metoder för att fastställa sin position. Då kunde man se var norr låg . Till en början navigerade man efter stjärnorna vilket var ett ganska osäkert hjälpmedel. När man befinner sig på enslinjen pekar sjömärkenas spetsar mot varandra på ett tydligt sätt.
Kompassen anpassades till sjöfart och kartorna hade blivit mer exakta. Varje farkost har vid varje tidpunkt en given position på jordklotet , vanligen angiven med latitud och longitud. Har man tagit rätt bäringar och kompassen inte visar fel befinner man sig i skärningspunkten för ortlinjerna. I detta sammanhang kan följande exempel nämnas: Om man pejlar en viss fyr i bäring 45° så kan man med en transportör eller gradskiva rita ut en ortlinje i sjökortet.
En tillverkad enslinje på sjön består normalt av två sjömärken , det ena med en tavla som pekar med spetsen nedåt och det andra med en som pekar uppåt. Från fritids- eller yrkesseglare till officerare på kommersiella fartyg.
Segelsjöfart, Navigation - Unga Fakta
Informativa, instruktionsvideor för traditionell navigering förutom användningen av modern teknik och . Den grundar sig på att man observerar ett eller flera fasta föremål och därigenom bestämmer sin position genom att sammanställa de ortlinjer man får. Hur navigerade man? Se även Orientering. Vid de första sjöfärderna höll man sig förmodligen till kända vatten men allt eftersom tiden gick blev man modigare och modigare och gav sig allt längre bort.